20121228
Farmor,
Jag var ute på stan i dag. På vägen hem gick jag förbi ditt hus. Känns så konstigt att inte ringa på porttelefonen. Att bara gå förbi. Tomhet.
Men det tiden går ändå, trots allt. Var det du som tände julljusstaken häromdagen fastän jag släckt den? Det kändes väldigt mycket som att det var du som var här och sa hej.
Mammas katt Tyson är väldigt fäst vid den låda som jag förvarar dina saker i, som om hon känner att sakerna har tillhört en väldigt snäll människa. För att vara ärlig så är hon hellre med lådan än med mig, vi har ju som sagt ett hatkärlek-förhållande den här katten och jag. Jag är kattvakt. Som vanligt är det en liten utmaning och prövning av tålamodet. Hon vill inte vara i samma rum som jag, hur mycket goda saker jag än ger henne, eller hur mycket jag än kelar med henne. Hon är en riktig mammagris.
Om ett par dagar bär det av till Berlin. Det känns så välbehövt. När jag tänker efter så har den här hösten verkligen varit tuff. Att du blev sämre, och att det blev på riktigt att livet inte är för evig, var så svårt för migatt acceptera. Ingen kan förstå hur otroligt nära vi var, att det nästan var som att prata med sig själv ibland. Eller nåja, en klokare variant av sig själv.
Jag försöker verkligen att minnas alla de fina upplevelserna med dig utan att blanda in massa tårar, men det är svårt. Jag saknar dig så. Och det var så sorgligt på slutet när du inte kunde läsa och hade så svårt att gå. Och ändå var då förbaskat envis farmor, hur orkade du hålla den där envisheten vid liv? Sista gången vi sågs hemma hos dig körde du ut mig, prompt. Jag skulle inte "sitta med en gammal kärring" utan jag skulle gå till min dåvarande pojkvän och "ha roligt". Du satt på rullatorn och vinkade till mig, och jag tänkte att det var den sista vinkningen. Och du log!! Du log trots att du måste haft så ont.
Du är min hjälte och förebild, det spelar ingen roll vad andra säger (dina döttrar är ju duktiga på att trivialisera och feltolka); INGEN har haft så stor betyelse i mitt liv som du. Och du VISSTE det, och lät det vara så. Det är så fint, att du inte tog det ifrån mig. Du lät mig känna trygghet hos dig, din dörr var alltid öppen, telefonsamtalen alltid självklara. Mina långpromenader har tappat den där guldkanten i och med att vi inte babblar längre. Men jag hör dina ord i huvudet ganska ofta, och det är jag så tacksam för. Jag kommer aldrig att glömma allt vad du har gjort för mig.
20121225
Farmor
Jag och pappa var ute och promenerade idag. Det var så vackert med all snö som liksom låg som ett täcke över träden. Det är som att vi inte kan prata om dig farmor, för det är så mycket som ligger och skramlar där emellan. Det där eviga dåliga samvetet som gnager i pappa på något sätt. Han VET att han är en del av att jag tydde mig så till dig. Det var ju bara du där. Och du var snäll och SÅG mig. Det saknar jag så fruktansvärt mycket, att bara ringa till dig och babbla om allt och inget i timmar.
För precis ett år sen så var jag hemma hos dig, vi fikade och var lättade över att julen var över för den här gången, av olika orsaker.
Jag kan inte minnas mina barndoms jular som ljusa eller roliga. Det var ett par jular med mamma som var riktigt fina. Uppehållsjular då det maniska och schitzofrena tagit paus från mamma en stund. Julklappar och gran, godis och förväntningar. Men sen kom julen då mamma sålde min hund dagen före julafton och jag tror att det var ungefär då som jag började avsky julen. Men jag måste säga att det inte känns så hemskt nu för tiden; snarare så känns det fint att vara ensam med mamma. Hon har dessutom varit så sjuk så jag har pysslat om henne ordentligt de här dagarna.
Men det tar ju inte bort det tomrum som din frånvaro skapat i min lilla, känsliga själ. Jag tänker ofta på hur du skulle se på saken när jag är osäker själv. Du och Kevin, ni var så olika men så inspirerande båda två. Jag undrar om ni har setts, om ni tittar ner på mig och alla andra tillsammans och får er ett gott skratt över hur vi fortsätter att jaga på här nere.
Om 5 dagar åker jag till Berlin, och det känns verkligen som att jag vattnar min själ genom att ge mig av på den resan. Vet inte vad jag ska göra eller vilka jag kommer att träffa, vet bara att jag behöver åka iväg och andas.
Jag och pappa var ute och promenerade idag. Det var så vackert med all snö som liksom låg som ett täcke över träden. Det är som att vi inte kan prata om dig farmor, för det är så mycket som ligger och skramlar där emellan. Det där eviga dåliga samvetet som gnager i pappa på något sätt. Han VET att han är en del av att jag tydde mig så till dig. Det var ju bara du där. Och du var snäll och SÅG mig. Det saknar jag så fruktansvärt mycket, att bara ringa till dig och babbla om allt och inget i timmar.
För precis ett år sen så var jag hemma hos dig, vi fikade och var lättade över att julen var över för den här gången, av olika orsaker.
Jag kan inte minnas mina barndoms jular som ljusa eller roliga. Det var ett par jular med mamma som var riktigt fina. Uppehållsjular då det maniska och schitzofrena tagit paus från mamma en stund. Julklappar och gran, godis och förväntningar. Men sen kom julen då mamma sålde min hund dagen före julafton och jag tror att det var ungefär då som jag började avsky julen. Men jag måste säga att det inte känns så hemskt nu för tiden; snarare så känns det fint att vara ensam med mamma. Hon har dessutom varit så sjuk så jag har pysslat om henne ordentligt de här dagarna.
Men det tar ju inte bort det tomrum som din frånvaro skapat i min lilla, känsliga själ. Jag tänker ofta på hur du skulle se på saken när jag är osäker själv. Du och Kevin, ni var så olika men så inspirerande båda två. Jag undrar om ni har setts, om ni tittar ner på mig och alla andra tillsammans och får er ett gott skratt över hur vi fortsätter att jaga på här nere.
Om 5 dagar åker jag till Berlin, och det känns verkligen som att jag vattnar min själ genom att ge mig av på den resan. Vet inte vad jag ska göra eller vilka jag kommer att träffa, vet bara att jag behöver åka iväg och andas.
20121224
Farmor,
Jag har drömt om dig de senaste nätterna, men när jag vaknar så kan jag inte komma på vad som hände i drömmen, frustrerande.
Julen var ju inte din favorithögtid och det är ju inte riktigt min heller, men jag måste säga att den har varit över förväntan. Jag och mamma åkte till moster och hon bjöd verkligen till för en gångs skull och höll INTE på att tala om vad som är rätt och fel och hur saker ska var (kors i taket).
Jag och mamma åt lite julmiddag igår med, och vi använde servisen för första gången. Det kändes lite konstigt först men sen kom jag ihåg att du sa att jag verkligen ska använda den, så nu ska jag försöka att göra det, den är ju så fin.
Jag saknar dig så farmor, men jag hoppas och tror att du har det bra där du är just nu. Jag saknar alla de där telefontimmarna så vansinnigt mycket, det är ett tomrum som jag försöker fylla upp. Just nu blir det mest gymmet, för det gör mig trött så att jag kan sova utan att grubbla alltför mycket.
Världens största julkram till dig farmor, du finns inom mig hela tiden, din röst, dina ord, dina klokheter; jag vårdar minnena ömt..
Jag har drömt om dig de senaste nätterna, men när jag vaknar så kan jag inte komma på vad som hände i drömmen, frustrerande.
Julen var ju inte din favorithögtid och det är ju inte riktigt min heller, men jag måste säga att den har varit över förväntan. Jag och mamma åkte till moster och hon bjöd verkligen till för en gångs skull och höll INTE på att tala om vad som är rätt och fel och hur saker ska var (kors i taket).
Jag och mamma åt lite julmiddag igår med, och vi använde servisen för första gången. Det kändes lite konstigt först men sen kom jag ihåg att du sa att jag verkligen ska använda den, så nu ska jag försöka att göra det, den är ju så fin.
Jag saknar dig så farmor, men jag hoppas och tror att du har det bra där du är just nu. Jag saknar alla de där telefontimmarna så vansinnigt mycket, det är ett tomrum som jag försöker fylla upp. Just nu blir det mest gymmet, för det gör mig trött så att jag kan sova utan att grubbla alltför mycket.
Världens största julkram till dig farmor, du finns inom mig hela tiden, din röst, dina ord, dina klokheter; jag vårdar minnena ömt..
20121210
Farmor,
Även om vi inte umgicks så mycket under jularna så känns det så tomt utan dig här. Vi brukade sitta i telefon och gnälla över uhr jobbigt det är med alla måsten kring jul. I år skulle vi ha gömt oss hos dig och firat med att inte fira. Nu får jag göra det själv, men jag kommer nog inte undan lite firande ändå. Men jag sköter numera gnällandet på egen hand, men det är ju inte lika roligt om du förstår vad jag menar.
Jag känner mig glad, men det är ändå ett visst vemod som smugit sig in under huden, som inte vill lämna mig.
Att det ska vara så himla svårt att vara människa. Det måste ju du om någon upptäckt för decennier sedan, och ändå, denna orubbliga optimism. Du är min hjälpte farmor, och jag sa många fina saker till dig men just det sa jag aldrig och det ångrar jag verkligen.
Vi får se vad som händer med han med de stora händerna, kanske ses vi igen innan han flyttar. Jag hoppas det. Gör vi det inte så är det nog en mening med det med. Men om du där uppifrån kan påverka på något sätt så kan du väl styra hans steg mot mig åtminstone en gång till innan han drar. Men usch vilken självisk önskan. Till och med ofint, men jag vet att du kan ta det, och jag vet att du vet hur less jag är på att sova själv vareviga natt, verkligen tråkigt.
20121209
Farmor,
Dagarna går fort nu, de liksom bara svischar förbi i en blandning av glöggkvällar, julpyssel och..jag har träffat en kille. Till. Han är faktiskt så otroligt snygg, du skulle svimma av matthet i benen om du såg honom. Men det är inget seriöst, han flyttar tillbaka till Skottland snart, närmre bestämt om 10 dagar. Så ingenting att bygga något på, men väldigt mysigt i alla fall. Han har brunt tjockt hår, stora händer och han är bara så manlig som man kan bli.
Det känns som om du är med mig varje dag, som om du vakar över mig och ler i din himmel över hur jag snurrar till saker i onödan. Men jag jobbar på det, jag försöker att acceptera mig själv och livet som det är, och försöker uppskatta det som fungerar istället för att hitta fel. Det känns som om det har vänt lite, jag är faktiskt gladare nu än vad jag var för några veckor sedan. Och du är en lika stor inspiration nu som du var när du var i livet. Dina ord finns kvar inom mig, och jag kan plocka fram dem när jag vill. Det är värdefullt. Och det kan ingen ta ifrån mig.
Jag ska ordna en födelsedagsfest för pappa. Egentligen skulle ju ni två göra en gemensam fest, men det blir ju inte så nu. Men jag är säker på att du är med ändå, på något sätt. Insikten jag fått är att jag i mitt lilla hörn av världen kan försöka bryta den trend av missunsamhet och negativt som varit i släkten. Genom att bortse från hur ledsen jag var för ett par år sen så känns det som om jag gör något stort när jag bjuder hem alla till födelsedagsfesten. Jag tänker inte låta mitt sinne förmörkas på grund av det, jag försöker att höja mig över det.
Samma sak med mammas släktingar som aldrig hjälpt mamma när hon mått dåligt, speciellt min moster. Men igår var vi hemma hos henne på middag, och det gick upp för mig hur ensam hon måste vara. Inga barn och ingen som bryr sig om vad hon gör under julen. Jag frågade henne och hon sa att hon inte hade några planer, att hon skulle vara hemma. Ensam. Jag tycke så synd om henne så jag föreslog för henne och mamma att vi tre går till Grand Hotel och lyxar på julbuffén på julafton. Hon blev jätteglad. Och det kändes så bra i själen.
Jag saknar dig så, men det är en varm känsla av saknad, inte den där hårda, skoningslösa saknaden som gör ont. Det känns fint.
