20121225
Farmor
Jag och pappa var ute och promenerade idag. Det var så vackert med all snö som liksom låg som ett täcke över träden. Det är som att vi inte kan prata om dig farmor, för det är så mycket som ligger och skramlar där emellan. Det där eviga dåliga samvetet som gnager i pappa på något sätt. Han VET att han är en del av att jag tydde mig så till dig. Det var ju bara du där. Och du var snäll och SÅG mig. Det saknar jag så fruktansvärt mycket, att bara ringa till dig och babbla om allt och inget i timmar.
För precis ett år sen så var jag hemma hos dig, vi fikade och var lättade över att julen var över för den här gången, av olika orsaker.
Jag kan inte minnas mina barndoms jular som ljusa eller roliga. Det var ett par jular med mamma som var riktigt fina. Uppehållsjular då det maniska och schitzofrena tagit paus från mamma en stund. Julklappar och gran, godis och förväntningar. Men sen kom julen då mamma sålde min hund dagen före julafton och jag tror att det var ungefär då som jag började avsky julen. Men jag måste säga att det inte känns så hemskt nu för tiden; snarare så känns det fint att vara ensam med mamma. Hon har dessutom varit så sjuk så jag har pysslat om henne ordentligt de här dagarna.
Men det tar ju inte bort det tomrum som din frånvaro skapat i min lilla, känsliga själ. Jag tänker ofta på hur du skulle se på saken när jag är osäker själv. Du och Kevin, ni var så olika men så inspirerande båda två. Jag undrar om ni har setts, om ni tittar ner på mig och alla andra tillsammans och får er ett gott skratt över hur vi fortsätter att jaga på här nere.
Om 5 dagar åker jag till Berlin, och det känns verkligen som att jag vattnar min själ genom att ge mig av på den resan. Vet inte vad jag ska göra eller vilka jag kommer att träffa, vet bara att jag behöver åka iväg och andas.
Jag och pappa var ute och promenerade idag. Det var så vackert med all snö som liksom låg som ett täcke över träden. Det är som att vi inte kan prata om dig farmor, för det är så mycket som ligger och skramlar där emellan. Det där eviga dåliga samvetet som gnager i pappa på något sätt. Han VET att han är en del av att jag tydde mig så till dig. Det var ju bara du där. Och du var snäll och SÅG mig. Det saknar jag så fruktansvärt mycket, att bara ringa till dig och babbla om allt och inget i timmar.
För precis ett år sen så var jag hemma hos dig, vi fikade och var lättade över att julen var över för den här gången, av olika orsaker.
Jag kan inte minnas mina barndoms jular som ljusa eller roliga. Det var ett par jular med mamma som var riktigt fina. Uppehållsjular då det maniska och schitzofrena tagit paus från mamma en stund. Julklappar och gran, godis och förväntningar. Men sen kom julen då mamma sålde min hund dagen före julafton och jag tror att det var ungefär då som jag började avsky julen. Men jag måste säga att det inte känns så hemskt nu för tiden; snarare så känns det fint att vara ensam med mamma. Hon har dessutom varit så sjuk så jag har pysslat om henne ordentligt de här dagarna.
Men det tar ju inte bort det tomrum som din frånvaro skapat i min lilla, känsliga själ. Jag tänker ofta på hur du skulle se på saken när jag är osäker själv. Du och Kevin, ni var så olika men så inspirerande båda två. Jag undrar om ni har setts, om ni tittar ner på mig och alla andra tillsammans och får er ett gott skratt över hur vi fortsätter att jaga på här nere.
Om 5 dagar åker jag till Berlin, och det känns verkligen som att jag vattnar min själ genom att ge mig av på den resan. Vet inte vad jag ska göra eller vilka jag kommer att träffa, vet bara att jag behöver åka iväg och andas.
Kommentarer
Trackback
