TillFarmor.blogg.se

Farmor, 

Även om vi inte umgicks så mycket under jularna så känns det så tomt utan dig här. Vi brukade sitta i telefon och gnälla över uhr jobbigt det är med alla måsten kring jul. I år skulle vi ha gömt oss hos dig och firat med att inte fira. Nu får jag göra det själv, men jag kommer nog inte undan lite firande ändå. Men jag sköter numera gnällandet på egen hand, men det är ju inte lika roligt om du förstår vad jag menar. 

Jag känner mig glad, men det är ändå ett visst vemod som smugit sig in under huden, som inte vill lämna mig. 

Att det ska vara så himla svårt att vara människa. Det måste ju du om någon upptäckt för decennier sedan, och ändå, denna orubbliga optimism. Du är min hjälpte farmor, och jag sa många fina saker till dig men just det sa jag aldrig och det ångrar jag verkligen. 

 

Vi får se vad som händer med han med de stora händerna, kanske ses vi igen innan han flyttar. Jag hoppas det. Gör vi det inte så är det nog en mening med det med. Men om du där uppifrån kan påverka på något sätt så kan du väl styra hans steg mot mig åtminstone en gång till innan han drar. Men usch vilken självisk önskan. Till och med ofint, men jag vet att du kan ta det, och jag vet att du vet hur less jag är på att sova själv vareviga natt, verkligen tråkigt.