20121109
Farmor,
Idag var det din begravning, vilken sorgsen dag det var sen.. såg du oss så är jag säker på att du var riktigt missnöjd. Vi hade kunnat samla ihop alla tårar och skapat en hel pool fyll med saltvatten. För att inte tala om alla näsdukar som gick åt. Du har alltid sagt att du inte vill att vi ska gråta och vara mörkklädda, men det var verkligen svårt att hålla tårarna tillbaka, och ja, det kändes inte riktigt som det perfekta läget att dra på sig den rosa outfiten om man säger så..
Det var så fint allting, A och M som sjöng, (de var helt fantastiska), prästen som talade så fint om dig (du hade garanterat tyckt att han såg stilig ut med sitt blonda hår och de där glasögonen). Pappa och hans syrror hade faktiskt verkligen förmedlat så bra hur du var; en fantastisk inspirationskälla och det största hjärtat i världen (om du från din himmel ser denna text så snälla få inte kräkkänslor över alla fina ord, vi alla MENAR dem verkligen och det får du lov att ta till dig, så det så)..
Ditt hjärta var så stort, du verkade ha ett lite hörn för precis alla, om det så var tidningsförsäljare i telefon eller någon släkting eller vän. Du var alltid snäll och det beundrar jag dig så mycket för. Jag försöker också att vara snäll, men ibland kommer det liksom inte lika naturligt som det verkade för dig.
Idag var det din begravning, vilken sorgsen dag det var sen.. såg du oss så är jag säker på att du var riktigt missnöjd. Vi hade kunnat samla ihop alla tårar och skapat en hel pool fyll med saltvatten. För att inte tala om alla näsdukar som gick åt. Du har alltid sagt att du inte vill att vi ska gråta och vara mörkklädda, men det var verkligen svårt att hålla tårarna tillbaka, och ja, det kändes inte riktigt som det perfekta läget att dra på sig den rosa outfiten om man säger så..
Det var så fint allting, A och M som sjöng, (de var helt fantastiska), prästen som talade så fint om dig (du hade garanterat tyckt att han såg stilig ut med sitt blonda hår och de där glasögonen). Pappa och hans syrror hade faktiskt verkligen förmedlat så bra hur du var; en fantastisk inspirationskälla och det största hjärtat i världen (om du från din himmel ser denna text så snälla få inte kräkkänslor över alla fina ord, vi alla MENAR dem verkligen och det får du lov att ta till dig, så det så)..
Ditt hjärta var så stort, du verkade ha ett lite hörn för precis alla, om det så var tidningsförsäljare i telefon eller någon släkting eller vän. Du var alltid snäll och det beundrar jag dig så mycket för. Jag försöker också att vara snäll, men ibland kommer det liksom inte lika naturligt som det verkade för dig.
Mamma ville så gärna komma på begravningen och hedra ditt minne, men du vet hur pappa är, han blev så nervös av blotta tanken att mamma och hans nuvarande fru skulle vistas i samma rum så han bad henne att inte komma. Kan du tänka dig! Inte ens på en sådan här dag kan han släppa egot. Jag älskar pappa så mycket men det här att han inte kan stå upp för sig och sina åsikter tycker jag verkligen är lamt. Dessutom så är det ju något som man alltid fått dras med. Ytan ska alltid vara blankpolerad, sen vad som händer under den, det måste gömmas till varje pris, jag blir så trött..
Nåja, mamma tog det ok, hon måste förresten tänka på sitt lilla bankande hjärta så det kanske var bra att hon inte kom. Hon hedrade ditt minne hemma istället.
Nu står jag i valet och kvalet, ska jag ge mig ut i kväll eller inte. Dagen har varit så lång och så sorgligt, så det vore kanske bra att åka till stan och träffa ett par vänner för lite avkoppling. Men å andra sidan så är jag så vansinnigt trött, det känns som om jag inte sovit på hela veckan. Skulle du vara här så skulle du antagligen säga att jag inte ska sitta hemma och grubbla på döden, utan istället ge mig ut och LEVA. Vi får se vad det blir.
Nu står jag i valet och kvalet, ska jag ge mig ut i kväll eller inte. Dagen har varit så lång och så sorgligt, så det vore kanske bra att åka till stan och träffa ett par vänner för lite avkoppling. Men å andra sidan så är jag så vansinnigt trött, det känns som om jag inte sovit på hela veckan. Skulle du vara här så skulle du antagligen säga att jag inte ska sitta hemma och grubbla på döden, utan istället ge mig ut och LEVA. Vi får se vad det blir.
Farmor det blev så tydligt idag hur oerhört saknad du är av alla, vilket tomrum du lämnar efter dig. Hur ska vi lyckas fylla det?
Jag ska försöka fylla tomrummet med minnen. Alla samtal om allt och inget, alla cafébesök och alla napoleonbakelser vi ätit ihop. Alla slagfärdigheter. De långa telefonsamtalen då vi babblade på i timmar och glömde klockan. Alla skratt. All uppmuntran när det inte gick som jag ville, allt stöd när jag hade gjort fel. All kärlek du gav när jag var ledsen. Dina lugnande ord när mitt liv var kaos. Glädjen i dina ögon när saker gick min väg. Vill jag fylla tomrummet med.
Farmor, jag hoppas verkligen att den platsen du är på är snäll, varm och kärleksfull. Och jag hoppas att du viftar med en blomma eller lampa snart, för jag vill verkligen inte tro att man bara dör och sen finns det ingenting mer.
Kommentarer
Trackback
